Välj en sida

Sammanfattning

»Det kommer att bli lättare och lättare att se vad som sker, medan det sker.«

JAG ÄR NY PÅ DETTA

Förhoppningsvis har du med en stor dos kärlek kunnat se bakåt på händelser och processer och insett att de har haft en rytm. Den insikten hoppas vi har gett lindring åt sådant som kanske varit tungt och svårt. Du förstår nu också att en föraning oftast inte handlar om att något behöver åtgärdas, utan bara att vi ska vara mer uppmärksamma – OCH att det är dina guider som kärleksfullt påminner dig om att de finns där. Det är väl en vacker insikt?

Du har också förstått vikten av att få med alla sju stegen när du aktivt helar något, vilket gör dig uppmärksam på när du tenderar att stanna kvar i ett helande som du redan suttit med. Du vet att tacksamheten för det helande som har skett, vikten att få upp glädjen i kroppen och en lugn känsla av tillit, sköter resten. 

Dessa insikter kommer du säkert att diskutera med dina vänner, när de upplever att de sitter fast. På så sätt förankrar du dem ännu djupare i sig själva, och det kommer att bli lättare och lättare att se vad som sker, medan det sker.

JAG HAR KOMMIT EN BIT PÅ MIN ANDLIGA RESA

Du har på djupet insett att en liten stunds närvaro i dina processer helar år av smärta. Du har redan din nyfikenhet, du vet att när något dyker upp i kroppen eller som en händelse, eller i en dröm – då är det dags att undersöka vad det är. I arbetet med att förstå tillåter du dig att både acceptera vad som än kommer upp, och du tar dig tiden att sitta med det en stund i meditation. 

Det du nu antagligen kommer att lära dig att praktisera är att bryta i rätt tid, att veta när det aktiva helandet är färdigt och du ska gå vidare till att höja din energi och därefter lita på processen. Det finns så enormt mycket glädje och villkorslös kärlek tillgänglig när vi lär oss att praktisera dessa sista steg. 

STEGETS BETYDELSE UR ETT HÖGRE PERSPEKTIV 

Om alla, inklusive sjukvården hade sett på en människas helande ur just detta perspektiv hade vårt lidande minskat avsevärt. Tänk om vi blev tränade på detta från barnsben, så mycket lättare vi skulle ha att dels kommunicera med varandra, och dels förstå vad som pågår inom en annan människa. 

Det är inte alltid tid att rycka upp sig. Det är inte alltid rätt att stanna i en tung känsla. Det är aldrig rätt att nonchalera det kropp och själ vill förmedla. Tänk om den som är satt att hjälpa frågar var man är i sin process. Var är du – och – vad behöver du just nu? Kanske till och med stunds samtal och meditation om det som kommit upp innan skoldagen börjar – eller varför inte på arbetsplatsen. 

Jag (Lee) blev för många år sedan visad hur en ny värld skulle kunna komma att se ut. Det som bland annat var så speciellt var att alla människors energifält lyste i en viss färg, som för att signalera var de befann sig i sitt känsloregister. Det gjorde dels att man lätt kunde välja vem man ville spendera tid med, dels att det var lätt att bemöta de man träffade med empati och förståelse. 

Vi är inte vana att utrycka våra behov, eller kanske ens veta dem, därför går vi med en massa nedtryckta känslor som sedan andra fångar upp och får svårt att tolka – eller till och med uppfattar som sina egna. Förståelse för hur helandeprocessen går till skulle göra livet och de sociala mötena, så oerhört mycket enklare. Var och en skulle ges så väl möjlighet, som stöd, i att ta ansvar för sina egna processer.