Välj en sida

Pendeln som metafor

»Vissa rörelser behövs för att klargöra eller driva fram något annat.«

Ett paradigm är ett kollektivt sätt att se på verkligheten och vi är just nu mitt uppe i ännu ett av mänsklighetens många paradigmskiften. Vår verklighet i framför allt väst har under lång tid fokuserat på vetenskap, effektivitet och folkbildning. Det var ett paradigmskifte som inleddes under 1600-talet då man påbörjade en resa som skulle leda mänskligheten så långt bort från mysticism och vidskeplighet som möjligt. Upplysningstiden under 1700-talet satte sedan formen för vår syn på förnuft och samhällsnytta. Idén om allas lika värde, avståndstagande från auktoritetstro, ofrihet och överklassens privilegier skapade ett nytt paradigm. Idén om att livet var här och nu snarare än en förberedelse för ett kommande liv i paradiset gjorde att även kyrkan tappade makt.

PENDELN SOM METAFOR

Pendeln är en bra metafor när det gäller utveckling och förändring. Lika långt som pendeln dras åt ena hållet – åker den åt andra hållet när den släpps. En ytterlighet ersätts alltså av en annan och först därefter kan rörelsen börja mjukna.

Medeltiden kallas för mörk eftersom det saknades kunskap och allmänbildningen var låg, på sina håll obefintlig.
Kyrkan företrädde sanningen och det var en sanning som mer hade med makt och rädsla än kärlek att göra. Ju mörkare tiden blev, desto längre drogs pendeln åt ett håll. När det inte gick att dra den längre påbörjade den sin svängning åt andra hållet. Mot ljuset. Ljus betyder kunskap och det var vad som önskades. All vidskeplighet, ignorans och maktfullkomlighet av kyrka och kungahus skulle ersättas med vetenskap, fakta och en samhällsnytta som gagnade alla.

Det var också vad som skedde. Men precis som medeltiden blev för mörk ledde fokus på effektivitet och vetenskap till ett utarmande av vår jord, effektivare krigföring och ett synsätt som glömde hjärtat. Rättvisa, jämlikhet och broderskap gäller fortfarande bara för en del. Vi drog helt enkelt pendeln lika långt åt andra hållet.

Nu håller pendeln på att svänga igen. De som från trettiotalet och framåt började prata om en ny tid – new age – var de som började dra i pendeln. Svängningen följdes upp av en hel hippiegeneration och därefter av dem som under de senaste årtiondena sökt sig fram genom olika andliga texter och uttryck.

När gemene man lyssnade på de resonemang som fördes och tyckte att de var flummiga, gjorde man det utifrån idén om att det vetenskapliga synsätt som vi tagit till oss de senaste trehundra åren är det enda sanna. Man glömde att det inte är en sanning, att det är ett paradigm. Precis som vi nu är på väg att utveckla ytterligare ett paradigm, som kommer att verka som en sanning för vem vet hur lång tid. Det enda vi vet är att pendeln alltid svänger. Det är så vi utvecklas.

SUFFRAGETTERNA DROG I PENDELN

Skeendet går att likna vid kvinnorörelsens arbete, sedan suffragetternas tid i början av förra seklet. Dessa kvinnor, våra mödrar och mormödrar, drog också pendeln långt åt ena hållet eftersom det behövdes. I dag tar vi kvinnlig rösträtt för något självklart, trots att det är knappt hundra år sedan det infördes i Sverige. Att vara för en jämställd värld, där män och kvinnor har lika värde, är i Sverige inte konstigt. Även om vi inte har nått dit än, är det ingen orimlighet att det är vad vi strävar efter.

Vad gäller jämställdhet mellan könen och återinförandet av respekt och vördnad för det feminina har vi fortfarande en bra bit kvar att dra pendeln. Vi har alltså inte nått motpolen för häxbränningar, könsstympningar, barnagiften, omyndighetsförklarande, aga och våldtäkter som krigföring. Rörelsen är dock i gång och vad som kommer att ske återstå att se.

Pendelns rörelse syns inte bara i stora tidsskeden, över århundraden, utan i alla extrema uttryck kan du alltid vända på huvudet för att se en motvikt. Vissa rörelser behövs för att klargöra eller driva fram något annat.